oavsett om det är en tvist med studion eller bara en mängd oanvänt material, känner en regissör ofta behovet av att återutge en klassisk (eller inte så klassisk) film. Ofta är dessa regissörers nedskärningar eller utökade utgåvor bara mer uppblåsta versioner av originalet, men ibland representerar de en avvikelse från hela originalet. Här är 11 filmer som ser mycket annorlunda ut när du tittar på den version som regissören avsåg.
1. BLADE RUNNER (1982)
Blade Runner har faktiskt gått igenom många iterationer. Det var theatrical cut som släpptes 1982 med en” happy ending ” skohornad in av studion. Både regissören Ridley Scott och stjärnan Harrison Ford hatade det, och Ford har till och med erkänt att han inte gav allt när han spelade in en voiceover som han kallade ”inte en organisk del av filmen.”Sedan kom” directors cut ” 1992 som Scott också förnekade.
slutligen arbetade Warner Bros.med Scott 2007 för att släppa Final Cut av Blade Runner, den enda versionen som Scott hade fullständig kontroll över. Den innehöll flera förändringar (särskilt till poängen) och nya scener, men kanske den viktigaste var bekräftelsen—eller nära den—att Fords karaktär Deckard faktiskt var en replikant. I stället för den ”lyckliga avslutningen” som visar Deckard och Rachel som kör genom ett vackert landskap, är Scotts slut mer tvetydigt och visar dem helt enkelt att lämna Deckards lägenhet. Plus utseendet på en origami enhörning framför Deckards dörr antyder att han faktiskt är en replikant (ett liknande telefonkort hade använts tidigare i filmen för att beteckna replikanter). I intervjuer om den nya utgåvan bekräftade Scott att Deckard var en replikant i sin version, även om Ford sa att han trodde att karaktären var mänsklig.
2. DONNIE DARKO (2001)
trots kultframgången för den kluriga filmen Bad Donnie Darko-regissören Richard Kelly upprepade gånger om ursäkt för den teatraliska utgåvan av filmen och uppgav att det inte var hans originalfilm. För att kompensera för det övertygade han 20th Century Fox att släppa en regissörskärning 2004 som han kände skulle vara mer sammanhängande och lättare för tittarna att förstå. Den mest anmärkningsvärda förändringen han gjorde var bokstavligen att lägga till text från den fiktiva Tidsresans filosofi, som tidigare hade varit en DVD-extra. Fans delades: vissa älskade förklaringarna som fyllde i tidigare plothål, andra hatade tanken att de behövde skedmatas historien.
3. METROPOLIS (1927)
även om det anses vara ett mästerverk av bio, kan Metropolis plot fortfarande vara lite svårt för vissa tittare att förstå. Men en nyligen utökad version som använder bilder från utskrifter som upptäckts efter cirka 80 år i Argentina och Nya Zeeland hjälper till att åtgärda det—genom att fylla i plotdetaljer som regissören Fritz Lang hade tänkt. Filmhistoriker hade länge letat efter de utökade bilderna från Metropolis, som klipptes innan den ursprungliga utgåvan för att säkerställa en 90-minuters körtid.
för det mesta tjänar de nya bilderna (som är intercut med titelkort och stillbilder för att fylla i för skadade eller saknade ramar) för att släta ut plotdetaljer, inklusive en avgörande scen där trollkarlen Rotwang förklarar sin plan att använda robotar för att röra en arbetsuppror. Men historiker sa att det också hjälpte dem att lära sig om hur den legendariska filmen gjordes, inklusive det faktum att den hade tonats för hand.
4. SALT (2010)
det finns säkert många olika versioner av den här filmen som flyter runt. På DVD-utgåvan inkluderade regissören Phillip Noyce en utökad version och en regissörsklippning som ger mer intriger till filmen. I originalet följer en rysk sovande agent som spelas av Liev Schreiber USA: s President till sin säkra bunker och slår honom medvetslös. Men i regissörens snitt går Schreibers karaktär ännu längre och mördar presidenten. I en voiceover på director ’ s cut avslöjas att den nya presidenten också är en rysk agent som väntar på att aktiveras, vilket skulle göra en uppföljare till en allvarlig bummer.
5. PAYBACK (1999)
i den teatraliska utgåvan av denna Mel Gibson-film skiljer sig nästan hela tredje akten från regissören Brian Helgelands ursprungliga vision, som var olöst fram till släppet av en 2006 director ’ s cut. Den mest anmärkningsvärda förändringen kommer dock i slutet av filmen. I den teatraliska utgåvan dödar Gibsons karaktär två toppmobbfigurer och kör sedan lyckligt med den kvinnliga huvudrollen, Rosie och hans hund. I Helgelands version skjuts Gibson i en tågstationsuppgörelse. I stället för att köra iväg lyckligt med Rosie, hon plockar upp honom medan han blöder och hans öde är kvar i luften.
6. L UbiCon: the PROFESSIONAL (1994)
i den ursprungliga filmen var förhållandet mellan hitman l UbiCon och hans 12-åriga granne Mathilda redan lite dicey, vad med de två som samarbetade om en serie mord. Men directors cut lägger till en helt ny nivå av obehag. I det, Mathilda-spelad av Natalie Portman i sin filmdebut—visar sig vara mycket mer involverad i mordet på ett besättning av droghandlare. Hon också sexuellt propositioner l Uguson och spelar en omgång rysk roulette att tvinga l Uguson att säga att han älskar henne. Dessa scener var i den ursprungliga europeiska utgåvan, men klipptes eftersom producenterna var oroade över hur amerikanska publiken skulle reagera.
7. SUPERMAN II (1980)
på grund av ett antal tvister mellan honom och filmens producenter lämnade regissören Richard Donner uppsättningen Superman II utan att slutföra inspelningen (han hade filmat både originalet och uppföljaren samtidigt). I synnerhet vägrade producenterna att inkludera några bilder av Marlon Brando som Jor-El i uppföljaren på grund av den massiva nedskärningen av kassakontoret brutto han begärde. Studion tog sedan in Richard Lester för att ersätta Donner och tvingade honom att skjuta om några scener, skriva om andra och redigera det mesta av Donners arbete. Det lämnade en film med ungefär 25 procent av Donners bilder och 75 procent nytt arbete (och noll procent Brando).
2006 ”Richard Donner Cut” tog tillbaka regissörens ursprungliga vision, även om redigeringen var hackig och Donner var tvungen att använda några oavslutade testfilmer för att fylla i hålen. Men fans är i allmänhet överens om att det är mer meningsfullt. Till exempel förklarar den teatraliska utgåvan aldrig helt hur Superman får tillbaka sina krafter efter att ha frivilligt gett upp dem, men Donner cut visar att Jor-El ”dör” igen för att återställa krafterna. Den nya versionen av uppföljaren slutar också med Superman som flyger runt om i världen för att ångra skadorna på supervillains och rensa Lois Lane minne om att han är Clark Kent. Om det låter bekant beror det på att den scenen skrevs in i slutet av originalet när det blev klart att det inte skulle användas i uppföljaren.
8. ROBIN HOOD: PRINCE of THIEVES (2001)
en 2003 ”special edition”-utgåva av det mycket lampooned Kevin Costner-fordonet innehåller inte många jordförstörande förändringar. Men det introducerar en ny backstory för Sheriffen i Nottingham genom att avslöja att han faktiskt är sonen till den onda Häxan Mortianna (som mördade den ursprungliga sheriffens riktiga son och ersatte honom med sin egen). Tyvärr gör specialutgåvan ingenting för att fixa Costners ojämna engelska accent.
9. KINGDOM of HEAVEN (2005)
genom att lägga till cirka 50 minuters film, sa regissören Ridley Scott att hans nya klipp av Kingdom of Heaven också lägger till en hel hög med sammanhang för våldet i hans korståg epic. Till exempel avslöjas en präst som smeden Balian dödar i början för att vara hans halvbror, vilket gör deras fejd mer om familjeförhållanden än religion. The new cut introducerar också en helt ny karaktär, Baldwin V, som till och med blir kung innan hans familj upptäcker att han har spetälska. Även om regissörens snitt blev mycket berömd (till skillnad från teaterutgåvan), på tre och en halv timme, tog det aldrig riktigt fart med tittare som redan hatade den ursprungliga utgåvan.
10. Och 11. EXORCIST: BÖRJAN (2004) OCH DOMINION: PREQUEL till Exorcisten (2005)
dessa är inte regissörer i sig, så mycket som två regissörer som använder samma manus och huvudskådespelare för att göra de olika filmerna. Paul Schrader anställdes för att regissera Dominion: Prequel till Exorcisten och lyckades avsluta en sista klippning av filmen. Men producenterna på Morgan Creek var inte nöjda med resultatet—för mycket religion, inte tillräckligt med blod—och bestämde sig för att skrapa det snittet. Men i stället för att bli av med investeringen, de anlitade på Renny Harlin för att retoolera manuset och filma en ny version med stjärnan Stellan Skarsgodaubbird vistas ombord som far Merrin.
Harlins version släpptes i teatrar som Exorcist: The Beginning. Men Schrader vann snart rätten att släppa sin egen version och lämnade publiken med två Exorcistprequels som båda spelade Skarsgubbird. Inte heller mottogs väl och båda följde samma grundläggande plot. Men kritiker såg lite mer positivt på Schrader, som inkluderar ett kärleksintresse (som inte blir besatt av en demon) och handlar mer om Merrins förlust av tro.
en tidigare version av denna artikel dök upp i 2011.