Angelsaxisk poesi

första sidan av Beowulf, som finns i den skadade Nowell Codex.

angelsaxisk poesi (eller gammal engelsk poesi) omfattar vers skriven under den 600-åriga angelsaxiska perioden av brittisk historia, från mitten av femte århundradet till Norman erövring av 1066. Nästan all litteratur i denna period överfördes oralt, och nästan alla dikter var avsedda för muntlig prestanda. Som ett resultat av detta tenderar angelsaxisk poesi att vara mycket rytmisk, ungefär som andra former av vers som framkom från muntliga traditioner. Men angelsaxisk poesi skapar inte rytm genom tekniker för mätare och rim, härledd från latinsk poesi, som används av de flesta andra västeuropeiska språk. Istället skapar angelsaxisk poesi rytm genom ett unikt alliterationssystem. Stavelser räknas inte som de är i traditionella europeiska mätare, utan i stället bestäms linjens längd av ett mönster av stressade stavelser som börjar med samma konsonantkluster. Resultatet av denna poesistil är ett hårdare, mer gutturalt ljud och en rytm som låter mer som en sång än en traditionell sång.

även om de flesta anglosaxiska poesi aldrig skrivits ner och som sådan går förlorad för oss, var det helt klart ett blomstrande litterärt språk, och det finns bevarade verk i en mängd olika genrer inklusive episk poesi, bibelöversättningar, historiska krönikor, gåtor och korta texter. Några av de viktigaste verken från denna period inkluderar den episka Beowulf, Caedmon ’s hymn, Bede’ s Death Song och visdomspoesi som finns i Exeter-boken som The Seafarer och The Wanderer.

språklig och Textöversikt

ett stort antal manuskript kvarstår från 600 år angelsaxisk period, även om de flesta skrevs under de senaste 300 åren (nionde-elfte århundradet), på både Latin och folkmun. Old English är bland de äldsta språk som ska skrivas ner. Gamla engelska började, i skriftlig form, som en praktisk nödvändighet i efterdyningarna av de danska invasionerna—kyrkans tjänstemän var oroliga för att på grund av nedgången i latinsk läskunnighet kunde ingen läsa deras arbete. På samma sätt noterade kung Alfred den store (849-899) att även om mycket få kunde läsa Latin, kunde många fortfarande läsa gammal engelska. Han föreslog således att eleverna skulle utbildas på gammal engelska, och de som utmärkte sig skulle fortsätta att lära sig Latin. På detta sätt är många av de texter som har överlevt typiska undervisnings-och studentorienterade texter.

Totalt finns det cirka 400 överlevande manuskript som innehåller gammal engelsk text, 189 av dem anses vara stora. Inte alla dessa texter kan ganska kallas litteratur, men de som kan presentera en betydande mängd arbete, listade här i fallande ordning av kvantitet: predikningar och helgons liv (de flesta), bibliska översättningar; översatta latinska verk av de tidiga kyrkofäderna; angelsaxiska krönikor och berättande historia verk; lagar, testamente och andra juridiska verk; praktiska verk om grammatik, medicin, geografi; och slutligen poesi.

nästan alla angelsaxiska författare är anonyma, med några få undantag.

fungerar

i denna illustration från sidan 46 i manuskriptet Caedmon (eller Junius) visas en ängel som vaktar Paradisets portar.

gammal engelsk poesi är av två typer, den förkristna och den kristna. Det har överlevt för det mesta i fyra manuskript. Det första manuskriptet kallas Junius manuskript (även känt som Caedmon manuskript), som är en illustrerad poetisk antologi. Det andra manuskriptet kallas Exeter Book, också en antologi, som ligger i Exeter Cathedral sedan den donerades där i elfte århundradet. Det tredje manuskriptet kallas Vercelli-boken, en blandning av poesi och prosa; hur det blev i Vercelli, Italien, ingen vet, och är en fråga om debatt. Det fjärde manuskriptet kallas Nowell Codex, också en blandning av poesi och prosa.

gammal engelsk poesi hade inga kända regler eller system kvar av angelsaxerna, allt vi vet om det är baserat på modern analys. Den första allmänt accepterade teorin var av Eduard Sievers (1885) där han utmärkte fem distinkta alliterativa mönster. Teorin om John C. Pope (1942) drog slutsatsen att de Alliterativa mönstren för angelsaxisk poesi motsvarar melodier, och hans metod lägger till musikalisk notation till angelsaxiska texter och har fått viss acceptans. Ändå uppstår en ny teori om angelsaxisk versifiering med några år och ämnet fortsätter att diskuteras varmt.

den mest populära och välkända förståelsen av gammal engelsk poesi fortsätter att vara Sievers alliterativa vers. Systemet är baserat på accent, alliteration, mängden vokaler och mönster för syllabisk accentuering. Den består av fem permutationer på ett basversschema; vilken som helst av de fem typerna kan användas i vilken vers som helst. Systemet ärvdes från och finns i en eller annan form på alla de äldre germanska språken. Två poetiska figurer som vanligtvis finns i gammal engelsk poesi är kenning, en ofta formell fras som beskriver en sak i termer av en annan (t. ex. i Beowulf kallas havet ”whale road”) och litotes, en dramatisk underdrift anställd av författaren för ironisk effekt.

gammal engelsk poesi var ett muntligt hantverk, och vår förståelse av det i skriftlig form är ofullständig; till exempel vet vi att poeten (kallad Scop) kan åtföljas av en harpa, och det kan finnas andra ljudtraditioner som vi inte känner till.

poeterna

de flesta gamla engelska poeterna är anonyma; tolv är kända med namn från medeltida källor, men bara fyra av dem är kända av sina folkliga verk till oss idag med någon säkerhet: Caedmon, Bede, King Alfred och Cynewulf. Av dessa har endast Caedmon, Bede och Alfred känt biografier.

Caedmon är den mest kända och anses vara fadern till gammal engelsk poesi. Han bodde på klostret Whitby i Northumbria i det sjunde århundradet. Endast en enda nio rad dikt återstår, kallas Caedmon s Hymn, som också är den äldsta överlevande text på engelska:

Aldhelm, biskop av Sherborne (d. 709), är känd för oss genom William av Malmesbury, som berättar att Aldhelm framförde sekulära låtar medan han åtföljdes av en harpa. Mycket av hans latinska prosa har överlevt, men ingen av hans gamla engelska finns kvar.

Cynewulf har visat sig vara en svår siffra att identifiera, men ny forskning tyder på att han var från början av 9-talet. Ett antal dikter tillskrivs honom, inklusive apostlarnas öde och Elene (båda finns i Vercelli-boken) och Kristus II och Juliana (båda finns i Exeter-boken).

heroiska dikter

den gamla engelska poesin som har fått mest uppmärksamhet handlar om det germanska heroiska förflutna. Den längsta (3 182 linjer), och viktigast, är Beowulf, som visas i den skadade Nowell Codex. Den berättar historien om den legendariska Geatiska hjälten Beowulf. Berättelsen utspelar sig i Skandinavien, i Sverige och Danmark, och berättelsen likaså förmodligen är av skandinaviskt ursprung. Historien är Historisk, heroisk och Kristen trots att den relaterar till förkristen historia. Det sätter tonen för mycket av resten av gammal engelsk poesi. Det har uppnått nationell episk status i brittisk litteraturhistoria, jämförbar med Homeros Iliad, och är av intresse för historiker, antropologer, litteraturkritiker och studenter över hela världen.

utöver Beowulf finns andra heroiska dikter. Två heroiska dikter har överlevt i fragment: kampen vid Finnsburh, en återberättelse av en av stridsscenerna i Beowulf (även om detta förhållande till Beowulf diskuteras mycket) och Waldere, en version av händelserna i Walter of Aquitaines liv. Två andra dikter nämner heroiska figurer: Widsith tros vara mycket gammal, dejting tillbaka till händelserna i det fjärde århundradet om Eormanric och goterna, och innehåller en katalog över namn och platser i samband med tappra gärningar. Deor är en lyrisk, i stil med Boethius, som tillämpar exempel på kända hjältar, inklusive Weland och Eormanric, till berättarens eget fall.

325-linjens dikt Slaget vid Maldon firar Earl Byrhtnoth och hans män som föll i strid mot Vikingarna 991. Det anses vara en av de finaste gamla engelska heroiska dikterna, men både början och slutet saknas och det enda manuskriptet förstördes i en brand 1731. Ett välkänt tal är nära slutet av dikten:

Visdomspoesi

relaterat till de heroiska berättelserna finns ett antal korta dikter från Exeter-boken som har kommit att beskrivas som ”Visdomspoesi.”De är lyriska och Boetiska i sin beskrivning av livets upp och ner förmögenheter. Dyster i humör är ruinen, som berättar om förfallet av en en gång härlig stad i romerska Storbritannien (Storbritannien föll i nedgång efter att romarna avgick i början av femte århundradet) och Vandraren, där en äldre man talar om en attack som hände i hans ungdom, där hans nära vänner och släktingar alla dödades. Minnena från slakten har varit kvar med honom hela sitt liv. Han ifrågasätter visdomen i det impetuösa beslutet att engagera en eventuellt överlägsen stridsstyrka; han tror att den vise mannen bedriver krig för att bevara det civila samhället och får inte rusa in i strid utan söka allierade när oddsen kan vara emot honom. Denna poet finner liten ära i MOD för mod skull. En annan liknande dikt från Exeter-boken är The Seafarer, berättelsen om en dyster exil på havet, från vilken det enda hoppet om återlösning är himmelens glädje. Kung Alfred den store skrev en visdomsdikt under sin regeringstid baserad löst på Boethius neo-platoniska filosofi kallad Boethius Lays.

klassisk och latinsk poesi

flera gamla engelska dikter är anpassningar av sena klassiska filosofiska texter. Den längsta är en tionde århundradets översättning av Boethius ’ tröst av filosofi som finns i bomullsmanuskriptet. En annan är Phoenix i Exeter-boken, en allegorisering av Lactantius verk.

Kristen poesi

helgons liv

Vercelli-boken och Exeter-boken innehåller fyra långa berättande dikter om helgons liv, eller hagiografi. De stora verk av hagiografi, Andreas, Elene, Guthlac, och Juliana återfinns i Vercelli och Exeter manuskript.

Andreas är 1 722 rader lång och är den närmaste av de överlevande gamla engelska dikterna till Beowulf i stil och ton. Det är historien om Saint Andrew och hans resa för att rädda Saint Matthew från Mermedonians. Elene är historien om Saint Helena (mor till Konstantin) och hennes upptäckt av det Sanna Korset. Kulten av det Sanna Korset var populär i angelsaxiska England och denna dikt var avgörande för att utfärdandet av denna tro.

kristna dikter

förutom bibliska omskrivningar finns det ett antal ursprungliga religiösa dikter, mestadels lyriska.

anses vara en av de vackraste av alla gamla engelska dikter är Dream of The Rood, som finns i Vercelli-boken. Det är en drömvision, en vanlig genre av angelsaxisk poesi där diktens berättare upplever en vision i en dröm bara för att vakna från den förnyad vid diktens slut. I drömmen om Rood drömmar drömmaren om Kristus på korset, och under visionen blir korset själv levande och talar sålunda:

drömmaren bestämmer sig för att lita på korset, och drömmen slutar med en vision om himlen.

det finns också ett antal religiösa debattdikter som finns kvar på gammal engelska. Den längsta är Kristus och Satan i Junius manuskript, som behandlar konflikten mellan Kristus och Satan under de 40 dagarna i öknen. En annan debattdikt är Salomo och Saturnus, överlevande i ett antal textfragment, Saturnus, den grekiska guden, porträtteras som en trollkarl som diskuterar med den vise kungen Salomo.

specifika egenskaper hos angelsaxisk poesi

liknelse och metafor

angelsaxisk poesi präglas av liknelsernas jämförande sällsynthet. Detta är ett särskilt inslag i angelsaxisk versstil. Som en följd av både dess struktur och den snabbhet med vilken dess bilder distribueras kan den inte effektivt stödja den expanderade likheten. Som ett exempel på detta innehåller epic Beowulf i bästa fall fem likheter, och dessa är av den korta sorten. Detta kan kontrasteras kraftigt med den starka och omfattande beroende som anglosaxiska poesi har på metafor, särskilt som ges genom användning av kennings.

snabbhet

det är också ett inslag i den snabba dramatiska stilen i angelsaxisk poesi att det inte är benäget, som till exempel Keltisk litteratur från perioden, för alltför detaljerad Dekoration. Medan den typiska keltiska poeten av tiden kan använda tre eller fyra likheter för att göra en punkt, kan en angelsaxisk poet vanligtvis hänvisa till en kenning innan han snabbt flyttar till nästa bild.

historiografi

gammal engelsk litteratur försvann inte 1066 med den normandiska erövringen. Många predikningar och verk fortsatte att läsas och användas delvis eller som helhet genom det fjortonde århundradet, och var ytterligare katalogiseras och organiseras. Under reformationen, när klosterbibliotek spriddes, samlades manuskripten av antikvarier och forskare. Dessa inkluderade Laurence Nowell, Matthew Parker, Robert Bruce Cotton och Humfrey Wanley. I den 17: e århundradet en tradition av gammal engelsk litteratur ordböcker och referenser påbörjades. Den första var William Somners Dictionarium Saxonico-Latino-Anglicum (1659).

eftersom gammal engelska var ett av de första språkliga språken som skulle skrivas ner, tog nittonde århundradet forskare som letade efter rötterna till den europeiska ”nationella kulturen” särskilt intresse för att studera angelsaxisk litteratur och gammal engelska blev en vanlig del av universitetets läroplan. Sedan andra världskriget har det ökat intresset för manuskripten själva—Neil Ker, en paleograf, publicerade den banbrytande katalogen över manuskript som innehöll angelsaxiska 1957, och 1980 var nästan alla angelsaxiska manuskript på tryck. J. R. R. Tolkien krediteras med att skapa en rörelse för att titta på gammal engelska som ett ämne för litteraturteori i sin seminalföreläsning Beowulf: the Monsters and the Critics (1936).

gammal engelsk litteratur har påverkat modern litteratur. Några av de mest kända översättningarna inkluderar William Morris översättning av Beowulf och Ezra Pound ’ s översättning av The Seafarer. Påverkan av gammal engelsk poesi var särskilt viktig för de modernistiska poeterna T. S. Eliot, Ezra Pound och W. H. Auden, som alla påverkades av bildernas snabbhet och graciösa enkelhet i gammal engelsk vers. Mycket av ämnet för den heroiska poesin har återupplivats i Tolkiens fantasilitteratur och många andra samtida författare.

• Bosworth, Joseph. 1889. En Angelsaxisk Ordbok.
• Cameron, Angus. 1982. ”Angelsaxisk litteratur” i medeltidens ordbok. Charles Scribners söner. ISBN 0684167603
• Campbell, Alistair. 1972. Utvidgade tillägg och rättelser. Oxford University Press.

alla länkar hämtad 21 mars 2016.

• den fullständiga Corpus av angelsaxisk poesi