i psykologi är apperception ”den process genom vilken ny erfarenhet assimileras till och omvandlas av rester av tidigare erfarenhet av en individ för att bilda en ny helhet.”Kort sagt är det att uppleva ny erfarenhet i förhållande till tidigare erfarenheter. Termen finns i de tidiga psykologierna av Herbert Spencer, Hermann Lotze och Wilhelm Wundt. Det betyder ursprungligen att passera tröskeln till medvetandet, dvs att uppfatta. Men uppfattningen förändras när man når medvetandet på grund av den kontextuella närvaron av de andra sakerna som redan finns, så det uppfattas inte utan uppfattas.
enligt Johann Friedrich Herbart är apperception den process genom vilken ett aggregat eller ”massa” av presentationer systematiseras (apperceptions-system) genom anhopning av nya element, antingen sinnesgivande eller produkt av sinnets inre verkningar. Han betonar således i apperception sambandet med jaget som ett resultat av summan av tidigare erfarenhet. Därför bör läraren i utbildningen fullt ut bekanta sig med elevens mentala utveckling, så att han fullt ut kan utnyttja det eleven redan vet.
begreppet apperception undersöktes också av A. Adler, på grundval av vilken han förklarar vissa principer för uppfattning. Ett barn uppfattar olika situationer inte som de faktiskt existerar, men med hjälp av fördomar prisma av deras personliga intressen, med andra ord, enligt deras personliga apperception system.
Apperception är således en allmän term för alla mentala processer där en presentation bringas i samband med en redan existerande och systematiserad mental uppfattning och därmed klassificeras, förklaras eller i ett ord förstås; t.ex. förklaras ett nytt vetenskapligt fenomen i ljuset av fenomen som redan analyserats och klassificerats. Hela människans intelligenta liv är medvetet eller omedvetet en process av apperception, i så mycket som varje uppmärksamhetshandling involverar appercipientprocessen.
ExampleEdit
ett rikt barn och ett fattigt barn som går tillsammans stöter på samma tio dollarsedel på trottoaren. Det rika barnet säger att det inte är så mycket pengar och det fattiga barnet säger att det är mycket pengar. Skillnaden ligger i hur de upplever samma händelse – linsen av tidigare erfarenheter genom vilka de ser och värderar (eller devalverar) pengarna.