DSM-5 ger följande kriterier för Disinhibited Social Engagement Disorder:
A. ett beteendemönster där ett barn aktivt närmar sig och interagerar med okända vuxna och uppvisar minst två av följande:
- minskad eller frånvarande reticens när man närmar sig och interagerar med okända vuxna.
- alltför bekant verbalt eller fysiskt beteende (som inte överensstämmer med kulturellt sanktionerade och med åldersanpassade sociala gränser).
- minskad eller frånvarande kontroll tillbaka med vuxen vårdgivare efter venturing bort, även i okända inställningar.
- villighet att gå av med en okänd vuxen med liten eller ingen tvekan.
B. beteenden i kriterium A är inte begränsade till impulsivitet (som i uppmärksamhetsunderskott/hyperaktivitetsstörning) men inkluderar Socialt disinhibiterat beteende.
C. Barnet har uppvisat ett mönster av ytterligheter av otillräcklig vård, vilket framgår av minst ett av följande:
- Social försummelse eller deprivation i form av ihållande brist på att ha grundläggande känslomässiga behov av komfort, stimulering och tillgivenhet tillgodoses av vårdande vuxna.
- upprepade förändringar av primära vårdgivare som begränsar förmågan att bilda stabila bilagor (t.ex. frekventa förändringar i fosterhem).
- uppfödning i ovanliga inställningar som allvarligt begränsar möjligheterna att bilda selektiva bilagor (t.ex. institutioner med höga barn till vårdgivare).
D. vården i kriterium C antas vara ansvarig för det störda beteendet i kriterium A (t.ex. störningarna i kriterium a började efter den patogena vården i kriterium C).
E. barnet har en utvecklingsålder på minst nio månader.
ange om ihållande: störningen har funnits i mer än 12 månader.
ange aktuell svårighetsgrad: Disinhibited Social Engagement Disorder anges som svår när ett barn uppvisar alla symtom på störningen, där varje symptom manifesterar sig på relativt höga nivåer.