jag börjar med:
GNOME har en ojämförligt större användarbas använder mestadels två arbetsflöden(vaniljarbetsflödet och Ubuntu one) med stor tonvikt på det senare betyder i princip att det finns färre buggar. GNOME har mer företagsstöd och fokus som leder till generellt mindre buggar också men inte några spelbrytande funktioner. GNOME används också som standard på de flesta distros vilket innebär ett överskott av begåvade utvecklare(till exempel titta på prestandaförbättringarna av Ubuntu-utvecklarna i 3.32 och 3.34). Wayland har varit i fokus under ganska lång tid vilket innebär i princip att Wayland är helt klart bättre på GNOME. När det gäller själva arbetsflödet är GNOME mycket mer tangentbordscentrerat men på bekostnad av att det är svårare att navigera med musen, särskilt eftersom det saknar en standarddocka. Personligen blir det väldigt svårt att byta när du har många fönster i bara ett program aktivt även med Expose/Mission Control som aktiviteter
KDE har en mindre användarbas som använder ett ovärderligt antal arbetsflöden(till exempel: Windows XP Standard, Windows 7/10 / Manjaro och macOS-som att använda Latte dock). Massor av funktioner läggs runt även små utgåvor främst på grund av ett mycket stort antal KDE-volontärer som kan få det att verka som ett samhällsprojekt. Men på grund av det stora antalet arbetsflöden och antal funktioner finns det oftast fler buggar. Qt är en fördel på grund av plattformsoberoende användning. Wayland har nyligen varit ett viktigt fokus för KDE-projektet, så de ligger bakom en hel del. Standard Windows XP som arbetsflöde är mycket mus centrerad. Många saker är omöjliga utan en mus som inte är dålig i den här GUI-centrerade världen.Personlig åsikt: KDE har två huvudgenvägar för CTRL + F9 (eller 10) som kallas nuvarande fönster vilket är mycket bra för att byta ett litet till medelstort antal fönster som aktiviteter men inte bra för något annat. Och det mycket saknade CTRL + F8 Skrivbordsnätet som är mycket svårt att använda ordentligt även på en lågupplöst skärm. det verkar som om KDE är mycket fokuserat på att använda bottenpanelen/aktivitetsfältet,mycket traditionellt och hanterbart. Jag föredrar personligen icon-only Task Manager eftersom det helt enkelt är det bästa för mig när jag hanterar 30+ windows. Även när jag väljer mellan macOS och Windows, går jag alltid till Windows på grund av att aktivitetsfältet är väldigt bra för den här typen av saker.