Roberto ord Portuguez Fern Exceptubndez började först gräva artefakter i och runt Kubas östra spets för mer än 40 år sedan, vid 17 års ålder. Han har inte slutat sedan dess. Fråga vem som helst i den lilla staden Baracoa för el arque portuglogo och du kommer att riktas till hans smala radhus nära havet. Det mesta av det som ord Jacobez har hittat lämnades kvar av ta Jacobno, ett Arawak-indiskt folk som Columbus stötte på i Baracoa när han först landade där, i november 1492.
ord Uruguez är mest känd för att etablera Baracoas Cueva del para (paradisgrottan) arkeologiska museum, som öppnade 2004. Beläget i vad som hade varit en övergiven ta-grotta i utkanten av staden, det är det enda ta-museet på Kubas östra spets. ”Det var en dröm”, säger ord Usurez. ”När jag berättade för folk här vad jag ville göra, trodde de att jag var galen.”
ord Macauez själv skulle erkänna att han är obeveklig—men på Kuba, där privata initiativ ofta hindras eller blockeras av regeringsbyråkrater, är han också ovanligt effektiv. Innan han grundade museet kämpade han för att skydda mark som innehåller arkeologiska platser strax öster om Baracoa och vann. Han har kämpat för tillstånd att gräva artefakter som är i överhängande fara för att tvättas ut till sjöss eller förstöras av fastighetsutveckling. Och nu bygger han ett annat ta-museet på andra våningen i sitt hus.
ord Macauez är en ensam kämpe, men han är inte ensam i sin kamp. Hans strävan är en del av en liten men ändå växande rörelse för att återta Kubas inhemska kultur och att övertala kubaner att utforska sina prekolumbiska ta-rötter.
**********
ta-provinsen var den folkrikaste av flera grupper som bebodde Kuba när Columbus seglade in i Baracoa hamn. Utforskaren beskrev dem i sin dagbok som ett vänligt och generöst folk som levde helt enkelt och noterade tydligt: ”de kommer att göra bra tjänare.”Han slösade ingen tid på att bygga ett träkors på stranden. Inte långt efter det, han förslavade ta Macau i Spaniens namn.
ta-exporten började snabbt dö ut-från smittkoppor, våld och överarbete från de spanska kolonisatörernas händer. Men trots påståenden om motsatsen försvann de inte helt. Några flydde in i bergen. Andra blandades med kolonister eller afrikaner som flydde slaveri, ibland upprätthållande av tull-och jordbruksmetoder i Ta.
de koloniala myndigheterna vägrade att erkänna existensen av ta Macau som ett folk och tilldelade sina egna efternamn till den återstående inhemska befolkningen. ”för att eliminera Indisk identitet så att det inte skulle finnas någon inhemsk titel på landet”, säger Jos Australia Barreiro, medlem av Antillernas ta-nation och chef för kontoret för Latinamerika vid Smithsonian National Museum of the American Indian. Men detta hindrade inte en del av ta Macau från att hävda sina markrättigheter i domstol, om än utan framgång. Det sista inhemska landkravet på Kuba nekades 1850.
den här artikeln är ett urval från vår Smithsonian Journeys Travel Quarterly Cuba Issue
utforska de djupaste hörnen av Kubas kultur och historia och upptäck de häpnadsväckande omvandlingar som händer nu
köp
forskare som letade efter en överlevande ta Kambodjnokultur under 20-talet misslyckades med att känna igen vad som var rätt framför deras ögon. ”De letade efter människor med loincloths och hittade inga”, säger Barreiro. ”De såg inte nyanserna.”Ta kubino på Kuba kan inte alltid identifieras av fysiska egenskaper, tillägger Barreiros forskningspartner, Baracoa-historikern Alejandro Hartmann – deras seder är ofta det enda beviset på indiskt arv. ”Folk tror fortfarande på Moder Jord och Fader SoL”, säger han. ”De går och ber om tillstånd från Ta-gudar som osa-gudar innan de skördar något.”
genetisk analys har nyligen stärkt fallet för den fortsatta närvaron av ta-bord i Karibien. En studie från 2003 i Puerto Rico visade att 61 procent av slumpmässigt utvalda ämnen hade mitokondriellt DNA av inhemskt ursprung. ”Du kan titta på en väldigt Afro-kubansk eller iberisk person, men DNA berättar en annan historia”, säger Barreiro.
efter den kubanska revolutionen 1959 försökte det nya ledarskapet främja en starkare känsla av” Kuban ” och rynkade på prat om separata rasidentiteter. ”Regeringen var drastisk om det i flera år och ville inte att det skulle komma upp”, säger Barreiro. Men den plötsliga kollapsen av Sovjetunionen orsakade en identitetskris bland kubaner, som plötsligt befann sig brist på mat och grundläggande förnödenheter—och mer benägna att vända sig till traditionell kunskap för att göra varor och läkemedel de behövde. Först under de senaste åren har nyanser av Kubansk identitet, inklusive ta-rötter, blivit ett acceptabelt ämne för diskussion i regeringens ögon.
**********
när jag besökte ord Macauez på hans Baracoa hus, han viftade mig genom den öppna ytterdörren i ett vardagsrum fullproppad med påsar av cement staplade i taket och en röd 1950-talet auguresk Macau motorcykel. I den smala korridoren som återstod hade han lyckats hitta plats för möbler. Jag klämde igenom och gick med honom på soffan, framför en låda fläkt.
ord Portuguez lanserades i en tutorial på Ta Exporno, bultning på övervåningen för att samla en korg med artefakter för mig att inspektera. I mer än ett decennium har ord Macauez och hans partners grävt i den närliggande byn boma, där de hittade vad som kan vara begravningsplatsen för Guam Macau, en ta Macauno Cacique (chef) som motstod de spanska kolonisatörerna i ett decennium innan han dödades.
ord Chubbiez berättade för mig att han lärde sig sitt fält från Antonio N Chubbiez Jim Jacobnez, en kubansk revolutionär vände arkeolog som hade gömt ut med Fidel Castro i bergen väster om Baracoa. När jag vände över lera idoler i mina händer, ord Bisexez föreslog en utflykt till boma senare samma vecka.
på den bestämda dagen, trots kraftiga regn kvällen innan, satte ord Jacobez och jag tidigt på sin jacobesk-kaka, på väg mot bergen i öster. Vi lämnade snart den asfalterade vägen för en stenig smutsväg och slutligen kom till ett stopp där en handfull små barn dök upp på toppen av en kulle och ropade arkeologens namn. Deras antal växte när vi gick upp mot grottan där ord Excepisez tror att hans team återhämtade Guam Excepilis rester.
the bones har flyttats till Cueva del para Brasiliso Museum, i Baracoa, och idag finns det bara en replik grav i deras ställe, med en enda kedja för att avskräcka människor från att komma för nära. ”Efter att vi hittat Guam Bisexuell här, barnen skulle komma och gräva när vi var borta,” sade ord Bisexez, skakar på huvudet. Han hoppas att genomföra fler utgrävningar i området snart, medel tillåter.
entusiasmen har ökat bland barnen i Boma sedan ord Jacobez inledde ett samhällsprojekt, inklusive arkeologilektioner i den lokala skolan. På helgerna lär han barnen att utföra är https: / /
regeringen brukade slå ner på sådana oäkta skärmar, men med den ökande efterfrågan på inhemsk kultur från kontantbärande turister har myndigheterna blivit mer toleranta. Många Boma-invånare tycker att aktiviteten är ofarlig. ”Barnen skulle vara ute och slösa bort sin tid om de inte övade”, sa en kvinna vars man är av ta-härkomst, och som var ovillig att bli namngiven.
längre österut längs kustvägen, förbi den sömniga oceansidebyn Barigu Asia, ord Excepiez och jag besökte ytterligare två grottor med hällristningar och teckningar i järnoxid. Den kubanska militären har delvis Murat av en av grottöppningarna, med en utkiksplats och vad som verkar vara en hylla för en pistol.
ritningarna inuti är knappa och enkla: svaga skildringar av människor, havsdjur, kanske en ödla. Grottorna själva är små och tillgängliga för alla från vägkanten. Några av bilderna har repats irreparabelt, som om någon har försökt radera dem från historien.
/https://public-media.si-cdn.com/filer/b3/fb/b3fb3d68-13fb-4716-8c48-417c57d11609/sqj_1610_cuba_baracoa_04.jpg)
**********
tillbaka i Baracoa, min sökning efter spår av ta-kulturen visade tvivelaktiga ledningar. Fakta och lore tävlade om uppmärksamhet. Jag hörde otillförlitlig information om vilka grödor och livsmedel som faktiskt var inhemska. Olika källor berättade för mig om kopplingar mellan samtida kubanska rytmer och ta Sackaromusik, även om experter som Hartmann säger att det inte finns någon relation alls. De flesta samtal om etnisk identitet visade en markant ambivalens:” jag är en del Indio, ”gick en typisk kommentar,” och jag lärde mig om indierna som växte upp. Jag är Kubansk.”
jag stannade i en tatueringssalong strax utanför den nya gågatan i Ta Macauno-tema, i stadens centrum. Fem inked-Up män var inklämda i ett utrymme storleken på en garderob. Jag frågade en med en Ärm av patriotiska tatueringar om butiken erbjöd några inhemska mönster. ”Visst,” sa han. ”Aztec, Maya-vad du vill.”
Just när jag tappade tron på att jag skulle hitta någon i Baracoa förutom ord Portuguez och Hartmann som verkligen var förlovade med ta Exporno-arvet, kom jag över mildo Matos konststudio. I 50-årsåldern, Matos kommer ihåg Ta sackaros aspekter av sin barndom i en liten by på den torra södra kusten av Guant sackaros; hans mormor var ta Kakaros. Som pojke åt han casabe, ett ta-bröd av riven yuca (kassava rot). Hans familj byggde hyddor som heter bohtubbios på deras mark och odlade inhemska grödor. ”Jag insåg inte hur annorlunda vi var från andra kubanska familjer förrän jag gick till konstskolan,” sa Matos.
som student tog Matos upp oljemålning. Men i flera år innan ta-fabriken dök upp i sitt arbete målade han andra ämnen. Nu är hans studioväggar täckta med dynamiska skildringar av ta Kambodjno gudar, även om hans stil härrör mer från 20-talets europeiska traditioner än från grottteckningar eller idoler. ”Jag använder mycket surrealism, för det handlar också om att tolka natur och naturfenomen,” sa han.
för Matos är utforskning av hans etniska identitet en aktiv process för hämtning, omkonfigurering och omtolkning: ”identitet är personlig—alla måste göra jobbet för sig själva.”Ett problem, tillade han, är bristen på historiska och Arkeologiska resurser för kubaner som vill förstå sitt ta-arv. ”Alla viktiga artefakter finns i Havanna,” sade Matos – ” eller USA.”
**********
en viktig ta-artefakt som inte längre är tillgänglig för människor på Kubas östra spets är Gran CEM-exporten av Patana, en stenidol som den amerikanska arkeologen Mark Harrington tog bort från Patana-grottorna 1915. Harrington grävde där på uppdrag av George Gustav Heye, vars samling överfördes årtionden senare till Smithsonian Institution. Gran CEM Bisexual finns nu i lager på National Museum of the American Indian (Nmai) Cultural Resources Center, i Maryland, i väntan på resultatet av repatrieringsförhandlingar mellan USA och Kuba. ”Museet och alla fester på Kuba är i samtal”, säger Eileen Maxwell, chef för offentliga angelägenheter vid NMAI. ”Vi räknar med att få en formell begäran om repatriering i sinom tid.”
min guide till Patana Caverns var Alexis Morales Prado, en självlärd arkeolog vars hobby ledde till ett heltidsjobb. Innan han grundade det lokala kontoret för Empresa Nacional para la protecci Aubbin de la Flora y Fauna—en myndighet som övervakar bevarandet av mark och kulturarv-Morales tillbringade årtionden som statsåklagare för mais Bisexual, Kubas östligaste kommun. Det brott han mest åtalade var obehörig slakt av kor. Nu arbetar han för att få skyddad status för mark i Mais exportorienterade områden som innehåller ta exportorienterade områden.
jag hittade Morales i hans hem nära byns centrum. Han är lång, med uttrycksfulla blå ögon och grått hår. Kubanska flaggplåster prydde en av hans skjortärmar och hans kakiväst. En liten machete hängde i en lädermantel i midjan. ”Jag arbetar med fakta, inte Fantasi,” sa han. ”Språk. Vad jag kan se. Vissa människor är inget annat än intellektuella jineteros (hustlers).”
enligt Morales har många människor i Mais Macau blod och följer tullarna på grund av deras ärvda förhållande till landet—men inte alla identifierar sig som inhemska. Morales arbetar på ett nytt museum för att hysa arkeologiska fynd från regionen, som ska öppnas i slutet av 2016. Han undervisar också i de lokala skolorna, där hans elever lär sig hur deras nuvarande livsstil är en del av ett levande förflutet. ”De använder fortfarande några av samma jakt-och fiskemetoder. De kommer att ta in ta Macau-granatkastare som de hittade i sina bakgårdar som deras familjer använder för att laga mat,” undrade Morales. ”De använder Ta-ord.”
Morales lär barn hur man skiljer verkliga artefakter som de kan hitta-som en murbruk med subtila men avsiktliga sniderier för olika grepp—från osmyckade stenar. Han tog mig ut till det framtida Museet för att visa mig exempel, men vakter vände oss bort: inga besökare tillåtna, inga förklaringar ges. ”De kommer inte ens släppa in mig – och mina saker är där inne,” sa Morales. Men han hade en annan lösning: ”Låt oss stanna vid mina föräldrars plats.”
hans föräldrar var inte hemma, men det var en hungrig katt som väntade inuti med sin nyfödda kattkull. Morales ryckte genom kylskåpet för att hitta något för att tysta dem och öppnade sedan ett glasskärm i vardagsrummet. Han vände sig om och passerade mig en stor lerkärl ta Avsugningsskål. Jag kupade sina rundade kanter ordentligt, kollade betonggolvet och föreställde mig det värsta. Skålen var ungefär tusen år gammal, sa Morales. Jag var lättad över att lämna tillbaka den till honom efter att han kom ut från sina föräldrars sovrum och dra två plastförvaringsfack av ta Kambodno artefakter som hade varit under deras säng. Facken innehöll stenar med korallfossiler, murbruk, rivare—förmodligen för yuca—plockar, yxhuvuden, keramiska fragment, miniatyrsten och leravgudar, allt i jordbruna och gråa, förutom en enda samtida artefakt: en vit plasthårklämma.
/https://public-media.si-cdn.com/filer/0c/9a/0c9aa31b-7016-4cb7-a1cc-86c116b95fc6/sqj_1610_cuba_baracoa_09.jpg)
**********
Morales och jag körde senare i en 1959 Land Rover till La Patana, belägen i slutet av en röd grusväg som bäst korsas på en häst eller i ett fyrhjulsdrivet fordon. Den lokala skolan har bara åtta studenter. Byn var allt annat än öde när vi kom, så vi fortsatte vår vandring till Patana Caverns ner en brant spår av taggiga rock.
för att ta bort Gran CEM Bisexuell från sin grotta, var Mark Harringtons team tvungna att skära idolen i fem stycken med en tvåmans sågsåg. Bitarna packades sedan i cederboxar och drogs av mulor till mais Asia, där de lastades på en båt på väg mot Baracoa och överfördes senare till ett norskt fraktfartyg som gjorde ett stopp i New York City.
före dess borttagning måste idolen ha varit en imponerande syn; den hade huggits in i en fyra fot hög stalagmit med en ännu bredare bas. Ändå misslyckades Harrington nästan med att se det. Grottans mun öppnar sig bred för en hög takkammare, frestande alla som kommer in för att se uppåt förbi idolens tidigare viloplats, mot en lockande passage som försvinner in i mörkret. Detta leder in i en rotunda fylld med fladdermöss, vars närvaro motverkade alla tre av Harringtons försök att grundligt utforska det djupare utrymmet. Han märkte idolen bara när han återhämtade sig från sitt tredje försök.
jag läste inte Harringtons berättelse om hans Patana-expedition förrän efter att jag hade besökt grottan, och minns inte att jag såg de miljoner kackerlackor han bevittnade på golvet i korridoren som ledde in i rotunda. Men det är förmodligen för att jag var för upptagen med de tusentals fladdermöss som bildade ett trattmoln när Morales och jag kom in i deras utrymme i min smartphones och ficklampans tvåfärgade glöd.
i jakten på den mer mystiska kammaren hade jag, liksom Harrington, också misslyckats med att notera de hällristningar som fortfarande finns kvar vid grottans ingång, och nu svettade jag också genom mina kläder och kvävde i rotundens fula luft. När jag tänkte fråga Morales vilka underverk som väntade på oss, kunde jag knappt höra mig själv över de slagande vingarna och genomträngande rop. ”Ingen”, skrek han tillbaka över axeln. ”Jag ville visa dig värmefällan!”Frenzied fladdermöss klippte mina armar och ben. Varm guano koagulerade i mitt hår. Huvudet ner, jag vände mig och sprintade tillbaka till ingången så fort jag kunde klara mig på ett mjukt golv av droppings.
först när jag var tillbaka vid grottans ingång, ensam och andfådd, kunde jag äntligen uppskatta utrymmet. Petroglyphs stirrade ut från väggarna. Den plats där Gran CEM Bisexuell brukade stå kom i fokus, en spökande stubbe av en sten kvar i stället för en figur en gång infunderad med livet. Det kan vara avsett att definieras, åtminstone delvis, genom deras frånvaro.
jag kommer ihåg den första ta Exporno idol jag höll, när jag satt i Roberto ord: en tresidig lerfigur som heter La mu Exceptionequina (den lilla dockan). När jag vände varje sida mot mig blev det en groda, en skalle och sedan en uggla. För Ta Macau, denna idol var en odelbar symbol för liv, död, och vandrande själar—men inte nödvändigtvis i den ordningen.
det var en ta-Bönno-tro på att de döda hade sina egna andar, och att dessa kunde passera tillbaka till världen som människor, djur, till och med föremål. Deras närvaro betraktades dock inte som en haunting. Det var helt enkelt som om de som hade dött hade tagit en ny form för att existera igen tillsammans med de levande.