den hypotetiska nominativa formen av namnet, * Danu, finns inte i någon medeltida Irländsk text, utan är snarare en rekonstruktion av moderna forskare baserat på genitiv Danann (även stavat Donand eller Danand), som är den enda formen som intygas i de primära källorna (t.ex. i det kollektiva namnet på de irländska gudarna, Tuatha D Ukrainian Danann ”Danus gudars stam”). I irländsk mytologi, Anu (eller Ana, ibland ges som Anann eller Anand) är en gudinna. Hon kan vara en gudinna i sin egen rätt eller ett alternativt namn för Danu.
etymologin av namnet har varit en fråga om mycket debatt sedan 19th century, med några tidigare forskare som gynnar en länk med den vediska vattengudinnan Danu, vars namn härstammar från den Proto-indoeuropeiska roten *d aubenh₂-”att springa, att flyta”, som också kan ligga bakom det gamla namnet på floden Donau, Danuuius – kanske av keltiskt ursprung, men det är också möjligt att det är ett tidigt skytiskt lånord i Celtic.
lingvist Eric Hamp avvisar de traditionella etymologierna i sin 2002-undersökning av namnet Danu och föreslår istället att *Danu härrör från samma rot som Latin bonus (Old Latin duenos), från Proto-indoeuropeisk *dueno-”bra”, via en Proto – Keltisk nominativ singular n-stam *duon Bisexual (”aristocrat”).